Avsked. Vi handlar vår honung hos en lantbrukarhustru djupt inne i skogen. För några år sedan visade hon oss sin ocharina (ryska för ”det lilla gåsägget”), ett blåsinstrument med vilket hon om kvällarna brukade spela för korna. När vi kommer till påsken i år för att handla vår honung har hennes prostatasjuke man gått bort. Sorgen är fortfarande stark på gården, känner vi. Hon är vacker och värdig i sin sorg och talar med värme och kärlek om sin man som lämnade henne nio månader tidigare. På väg ut i gårdshuset där hon förvarar honungen berättar hon att mannen fick vård i hemmet den sista tiden. Hon stannar till och drar sig till minnes vad som hände dagen då han dog: på morgonen landade en gigantisk bisvärm i kastanjen på gårdsplanen. Hon plockar fram våra burkar, säger sedan: Det var precis som om de kommit för att ta avsked från honom.
•
Översätta. Att översätta från franska, spanska eller portugisiska är att hela tiden röra sig på en gungande myr. Allt måste tolkas om, allt måste göras om, ingenting går att flytta över direkt och utmaningen ligger därför i detta omskapande av allt. Att översätta från danska till svenska är också att befinna sig på en stor myr men med ett antal stadiga spångar där man känner sig säker och med stora stycken av mark som, i förstone, inte rör på sig. Så frestas man att föra över hela stycken, meningar, ord direkt. Tills man upptäcker att ”kunstig” inte betyder konstig utan konstlad, att ”altan” inte bara betyder altan utan också balkong, att ”statelig” inte alls betyder statlig utan ståtlig, att ”skratte” inte betyder skratta utan skrälla; smattra, att ”straks” inte alls betyder strax utan genast, att ”lidelse” betyder lidande och inte lidelse, att… osv. Och då inställer sig frågan ifall det inte, trots allt, är enklare, i en mening, ute på den där sanka, romanska myren där inga spångar, inga förment säkra markstycken finns, än ute på den danska.
•
Uppdrag gransknings reportage om det senaste årets våld i Malmö sändes onsdagen den 28 mars (avsnitt 11 av 20) och en hel del i programmet var bra och intressant. Framförallt skildringen av Ilmar Reepalus modiga konfrontation med två killar på Rasmusgatan men också annat. Gellert Tamas, författare till den mycket bra ”Lasermannen”, bidrar med ett personlig reportage om Malmö i samma program. Det är dock mer problematiskt, inte minst eftersom det på något outtalat vis utger sig för att vara ”objektivt”: Uppdrag gransknings rymdfarkost landar i Malmö för att tala om sanningen för oss. Andra ”aktörer” tillskrivs ”agendor” medan Tamas, det är uppfattningen man uppenbarligen ska få, inte har någon. Efterhand framkommer dock att han har en, han också, och stora delar av inslaget går ut på att visa att läget i Malmö inte är mycket värre än i Stockholm eller Göteborg. Som om all rapportering kring de senaste avrättningarna på öppen gata vore överdriven och ”mediernas” fel. Men mer ”media” än Uppdrag granskning finns knappast och man undrar i sitt stilla sinne ifall Rikskrim skulle ha skickat så många extra poliser till Malmö om läget vore ok i staden. Det finns bra inslag i Tamas subjektiva inslag också, inte minst intervjun med radiokanalen Din Gatas Danina Mahmutovic, men i snutten från Rosengårdskravallerna kantrar inslaget och agendan blir tydlig. Man kör klippet med polisernas uttalande om ”apajävlar” i piketen men inte ett ord om vilka som låg bakom kravallerna, inte ett ord om AFAs våldsromantik, om salafisterna i Islamiska Kulturföreningen eller om de kriminella gängen på Herrgården. Tamas slutkläm blir också lite märklig. Alla som vet något om situtationen i Malmö, vet ju att samtliga partier i kommunfullmäktige, utom V och Mp, är emot Ebolagstiftningen. I boken ”Maffiakrig” säger en polischef att Herrgården är byggd för 3.500 personer, att det bor 5.000 i stadsdelen officiellt men att malmöpolisen misstänker att det bor 8.000 människor i den. Sådana siffror förtjänar en respektfull analys men någon sådan serveras inte. Istället avslutar Tamas sitt besök med att, som jag tolkar det, ironisera lite över dem som vill ha en strängare vapenlagstiftning och Ilmar Reepalus vilja att ”stoppa asylsökandes möjlighet att bosätta sig var de vill”, som Tamas formulerar det”. Apropå ”agendor”, alltså.