Illdådet på Sergels väg i Malmö för några veckor sedan när den unga läkaren Karolin Hakim sköts till döds var droppen, som det brukar heta, för många. Men för malmöborna har det varit många ”droppar” genom åren och nu senast, lördagen den 9 november, var det dags igen, en ren avrättning av en 15-åring på öppen gata vid det alltid lika livliga Möllevångstorget. Mordvågorna har avlöst varandra med jämna mellanrum och trots politikers och polischefers försäkringar om att allt ska bli bättre tycks ingenting bli det, åtminstone inte när det gäller det grova våldet i Malmö. Stundtals har Malmö stuckit ut i Nordeuropa med mordtal blott jämförbara med vissa städer i Albanien … En vanlig förklaring när detta våld diskuteras är fattigdom och utanförskap men att fattigdom skulle ligga bakom ett kallhamrat mord på en ung kvinna med barn i sin famn är ett hån mot fattiga människor. Tar man ett sådant steg måste även andra förklaringar sökas.
När jag upptäckte min transidentitet för några år sedan gav det mig också en ny syn på manlighet och därmed, indirekt, på min egen historia. Plötsligt har jag börjat se på män med andra ögon, som om jag kan röntgenfotografera dem, deras begär, drömmar och – inte minst – närhet till våld och kanske kan en sådan manlighetsanalys hjälpa till att förklara vad som sker i Malmö. När man läser intervjuer med de kriminella själva sägs aldrig något om fattigdom utan allt tycks handla om heder, kränkningar, ”tjafs” och att hämnas. Att vara tuff. Och via brutalt våld skaffa sig positionen som den hårdaste. Sådant bottnar i ”manlighetsstress”, så klart, men också i en manlighetskultur med tiotusentals år på nacken där tuffhet hängt ihop med överlevnaden, fysisk styrka och, därmed, möjlighet till våldskapital.
Men vad vi ser växa fram i världen idag som en följd av globalisering och rationalisering är en ny verklighet där muskelkraft inte längre är värd så mycket, annat än i idrottsliga sammanhang. När jag skrev in mig vid Malmö Förenade Stuveri AB som hamnarbetare hösten 1973 var muskelkraft fortfarande viktigt men på bara några år, i början av nittiotalet, blev den näst intill obehövlig i hamnarna och idag kan vem som helst bli stuveriarbetare; allt sker via maskiner. Den utvecklingen har påverkat mansrollen över hela världen, framförallt inom arbetarklassen, och många av de ilskna vita, äldre män som förvandlar sig till troll på nätet och bär fram de högerpopulistiska partierna utgör en del av ett släkte som sannolikt är på väg ut ur historien, män som var Män när kvinnor skulle vara Kvinnor, män vilkas identitet satt just i detta trygga: att vara stark.
I vår del av världen går denna modernisering – både vad gäller automatiseringen och könsrollerna – i rasande takt och bland yngre människor känns inte könsrollerna därför längre lika cementerade. Så är det dock inte över hela världen och läser man Sydsvenskans reportage (21-22/9) om de värsta kriminella i Malmö framgår att i stort sett alla har bakgrund i Mellanöstern eller Afrika, det vill säga delar av världen där genusutvecklingen står mer eller mindre stilla och där uråldriga, patriarkala strukturer fortfarande råder med medföljande förakt för kvinnliga egenskaper och, så klart, HBTQ-personer. Kränkt manlighet? Något av det farligaste som finns i dagens Malmö där machokulturen grasserar och man närmast får en fjäder i hatten ifall man ”klippt” någon. Det mer än tio år långa gängkriget mellan M- och K-falangerna som skördat många mordoffer började inte på grund av en träta om tio kilo kokain utan som ett resultat av en örfil på dansrestaurangen Slagthuset. Något att fundera på, kanske, för dem som vill reducera det brutala våldet till blott en fråga fattigdom.