Intuition är kunskap men osäker sådan. För många år sedan stod jag med min taxi vid Travemündefärjans taxistation. Ut från båten kom en ung man. Han var förtvivlad, bakis och utan pengar och ytterkläder. Han var akterseglad från en firmafest där resten av deltagarna var kvar i Tyskland. Han hade somnat på båten och vaknat när färjan börjat stäva ut från Travemünde – till Malmö. Utan kavaj, pengar och sina ”kompisar”. Nu undrade han ifall jag kunde köra honom hem, till Linköping. Klart jag kan, sa jag. Men jag har inga pengar, fortsatte han. Hemma då? undrade jag. Inte där heller. Min tjej kommer bli tokig men jag skickar pengar imorgon, sa han.
Linköping? tänkte jag. På kredit? Nittio mil tur och retur? Men istället för ett på det sunda förnuftet grundat Nej, tyvärr greps jag av empati för hans öde och sa: Ok, jag kör dej. Beslutet fattades på ren intuition. Han verkade ärlig och hans förtvivlan förstärkte känslan. I höjd med Jönköping började jag undra vad jag givit mej in på. Han halvsov i framsätet. Kanske var detta den största blåsningen på Malmö Taxi någonsin? Vid midnatt var vi framme. Han bodde i en liten stuga utanför Linköping. Trettonhundra stannade taxametern på. Vägen hem var lång och tankarna surrade mellan ytterpositionerna: Du måste tro på Människan och Du är förmodligen den mest naive människan i södra Sverige.
Efter två dagar hade inga pengar kommit. Jag såg min droskägares ansikte framför mej när jag skulle tvingas berätta om det hela. Men så, nästa dag igen, kom postanvisningen. Trettonhundra plus tvåhundra i dricks och ett stort Tack i spretig stil. Jag log för mej själv. Min intuition hade visat sig stämma.
Jag tänker på den historien när jag läser om Andreas Högströms öde. Han var med och bildade Nationalsocialistisk Front i Karlskrona på 90-talet. För några år sedan tog jag kontakt med honom efter tips från Mikael Wiehe. Jag ville intervjua Högström om nynazismen och någon vecka senare träffades vi i Karlskrona. Han var nybliven pappa och föreföll lycklig i sitt nya liv. På kort tid hade han blivit ett slags fixstjärna inom Exit-rörelsen och for nu land och rike runt och höll föreläsningar om nynazismen. Han berättade om hur han lockats in i rörelsen, om den kollektiva gemenskapen men också om chocken efter Malexandermorden, det som fått honom att lämna skutan. Han gjorde ett intelligent intryck och en sak som jag fäste mig vid var att han sa sig vara ”trött på att leva i sin egen skugga”, det vill säja ha sin utkomst från föreläsningar om den rörelse han lämnat. Jag imponerades av klarsynen och när jag körde hemåt kände jag den ljusa glädjen över att det som är ont, kan bli gott. Att ingenting är omöjligt. Min intuition sa mej att det skulle gå bra för Andreas Högström.
Idag har Andreas Högström erkänt att det var han som var hjärnan bakom stölden av ”Arbeit Macht Frei”-skylten i Auschwitz, en stöld som upprörde folk över hela världen.
Hur var det nu? Intuition är kunskap, osäker sådan.
(Höst, 2010)